publicerad: 2015
dioskur
dioskur
[diosku´r]
substantiv
~en ~er • två dioskurer ett oskiljaktigt kamratpar
Singular | |
---|---|
en dioskur | obestämd form |
en dioskurs | obestämd form genitiv |
dioskuren | bestämd form |
dioskurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dioskurer | obestämd form |
dioskurers | obestämd form genitiv |
dioskurerna | bestämd form |
dioskurernas | bestämd form genitiv |