publicerad: 2015
direkthet
di·rekt·het
[‑rek´t‑ el. ‑rek`t‑]
substantiv
~en direkt
Singular | |
---|---|
en direkthet | obestämd form |
en direkthets | obestämd form genitiv |
direktheten | bestämd form |
direkthetens | bestämd form genitiv |