publicerad: 2015
djäkne
djäkne
substantiv
~n djäknar • ⟨åld.⟩ skolpojke
Singular | |
---|---|
en djäkne | obestämd form |
en djäknes | obestämd form genitiv |
djäknen | bestämd form |
djäknens | bestämd form genitiv |
Plural | |
djäknar | obestämd form |
djäknars | obestämd form genitiv |
djäknarna | bestämd form |
djäknarnas | bestämd form genitiv |
SAOL