publicerad: 2015
docentur
doc·ent·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • ofta oavlönad docentbefattning
Singular | |
---|---|
en docentur | obestämd form |
en docenturs | obestämd form genitiv |
docenturen | bestämd form |
docenturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
docenturer | obestämd form |
docenturers | obestämd form genitiv |
docenturerna | bestämd form |
docenturernas | bestämd form genitiv |