publicerad: 2015
dominera
dom·in·era
verb
~de ~t • göra sig mest gällande; ha övertaget, råda; behärska
Finita former | |
---|---|
dominerar | presens aktiv |
domineras | presens passiv |
dominerade | preteritum aktiv |
dominerades | preteritum passiv |
dominera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att dominera | infinitiv aktiv |
att domineras | infinitiv passiv |
har/hade dominerat | supinum aktiv |
har/hade dominerats | supinum passiv |
Presens particip | |
dominerande | |
Perfekt particip | |
en dominerad + substantiv | |
ett dominerat + substantiv | |
den/det/de dominerade + substantiv |