publicerad: 2015
dragare
drag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. dragarna • dragdjur; i sammansättn. dragande person el. anordning
| Singular | |
|---|---|
| en dragare | obestämd form |
| en dragares | obestämd form genitiv |
| dragaren | bestämd form |
| dragarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| dragare | obestämd form |
| dragares | obestämd form genitiv |
| dragarna | bestämd form |
| dragarnas | bestämd form genitiv |


