publicerad: 2015
druvhagel
druv|hagel
substantiv
‑haglet; pl. ~, best. pl. ‑haglen • till hagel 2 druva
Singular | |
---|---|
ett druvhagel | obestämd form |
ett druvhagels | obestämd form genitiv |
druvhaglet | bestämd form |
druvhaglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
druvhagel | obestämd form |
druvhagels | obestämd form genitiv |
druvhaglen | bestämd form |
druvhaglens | bestämd form genitiv |