publicerad: 2015
dygdemönster
dygde|mönster
substantiv
‑mönstret; pl. ~, best. pl. ‑mönstren • ⟨ibl. iron.⟩ dygdig person
Singular | |
---|---|
ett dygdemönster | obestämd form |
ett dygdemönsters | obestämd form genitiv |
dygdemönstret | bestämd form |
dygdemönstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
dygdemönster | obestämd form |
dygdemönsters | obestämd form genitiv |
dygdemönstren | bestämd form |
dygdemönstrens | bestämd form genitiv |