publicerad: 2015
elektrotekniker
elektro|tekn·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ elektroteknik
Singular | |
---|---|
en elektrotekniker | obestämd form |
en elektroteknikers | obestämd form genitiv |
elektroteknikern | bestämd form |
elektroteknikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
elektrotekniker | obestämd form |
elektroteknikers | obestämd form genitiv |
elektroteknikerna | bestämd form |
elektroteknikernas | bestämd form genitiv |