publicerad: 2015
embouchyr
em·bouch·yr
[embo∫y´r el. ambo∫y´r]
substantiv
~en • munställning vid anblåsning av blåsinstrument
Singular | |
---|---|
en embouchyr | obestämd form |
en embouchyrs | obestämd form genitiv |
embouchyren | bestämd form |
embouchyrens | bestämd form genitiv |