publicerad: 2015
enkelhet
enkel·het
substantiv
~en ~er • till enkel 1,2
Singular | |
---|---|
en enkelhet | obestämd form |
en enkelhets | obestämd form genitiv |
enkelheten | bestämd form |
enkelhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
enkelheter | obestämd form |
enkelheters | obestämd form genitiv |
enkelheterna | bestämd form |
enkelheternas | bestämd form genitiv |