publicerad: 2015
ersättare
er·sätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ersättarna • till ersätta 1
Singular | |
---|---|
en ersättare | obestämd form |
en ersättares | obestämd form genitiv |
ersättaren | bestämd form |
ersättarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ersättare | obestämd form |
ersättares | obestämd form genitiv |
ersättarna | bestämd form |
ersättarnas | bestämd form genitiv |