publicerad: 2015
ersättningsanspråk
er·sätt·nings|an·språk
substantiv
~et; pl. ~ • till ersättning 2 anspråk
Singular | |
---|---|
ett ersättningsanspråk | obestämd form |
ett ersättningsanspråks | obestämd form genitiv |
ersättningsanspråket | bestämd form |
ersättningsanspråkets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ersättningsanspråk | obestämd form |
ersättningsanspråks | obestämd form genitiv |
ersättningsanspråken | bestämd form |
ersättningsanspråkens | bestämd form genitiv |