publicerad: 2015
extremitet
extr·em·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • arm el. ben; lem
Singular | |
---|---|
en extremitet | obestämd form |
en extremitets | obestämd form genitiv |
extremiteten | bestämd form |
extremitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
extremiteter | obestämd form |
extremiteters | obestämd form genitiv |
extremiteterna | bestämd form |
extremiteternas | bestämd form genitiv |