publicerad: 2015
förbrylla
för·brylla
verb
~de ~t • förvirra, förvåna
Finita former | |
---|---|
förbryllar | presens aktiv |
förbryllas | presens passiv |
förbryllade | preteritum aktiv |
förbryllades | preteritum passiv |
förbrylla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förbrylla | infinitiv aktiv |
att förbryllas | infinitiv passiv |
har/hade förbryllat | supinum aktiv |
har/hade förbryllats | supinum passiv |
Presens particip | |
förbryllande | |
Perfekt particip | |
en förbryllad + substantiv | |
ett förbryllat + substantiv | |
den/det/de förbryllade + substantiv |