publicerad: 2015
förbud
för·bud
substantiv
~et; pl. ~ • till förbjuda: förbud mot ngt
Singular | |
---|---|
ett förbud | obestämd form |
ett förbuds | obestämd form genitiv |
förbudet | bestämd form |
förbudets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förbud | obestämd form |
förbuds | obestämd form genitiv |
förbuden | bestämd form |
förbudens | bestämd form genitiv |