publicerad: 2015
fördra
för·dra
el. åld. för·draga
verb
fördrog, fördragit, pres. fördrar • tåla, finna sig i
| Finita former | |
|---|---|
| fördrar (fördrager) | presens aktiv |
| fördras (fördrages, fördrags) | presens passiv |
| fördrog | preteritum aktiv |
| fördrogs | preteritum passiv |
| fördra (fördrag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fördra (fördraga) | infinitiv aktiv |
| att fördras (fördragas) | infinitiv passiv |
| har/hade fördragit | supinum aktiv |
| har/hade fördragits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fördragande | |


