publicerad: 2015
förebringa
före|bringa
verb
~de el. ‑bragte, ~t el. ‑bragt • lägga fram ngt, t.ex. bevis
Finita former | |
---|---|
förebringar | presens aktiv |
förebringas | presens passiv |
förebringade (förebragte) | preteritum aktiv |
förebringades (förebragtes) | preteritum passiv |
förebringa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förebringa | infinitiv aktiv |
att förebringas | infinitiv passiv |
har/hade förebringat (förebragt) | supinum aktiv |
har/hade förebringats (förebragts) | supinum passiv |
Presens particip | |
förebringande | |
Perfekt particip | |
en förebringad (förebragd) + substantiv | |
ett förebringat (förebragt) + substantiv | |
den/det/de förebringade (förebragta) + substantiv |