publicerad: 2015
förfogande
för·fog·ande
substantiv
~t ~n • stå till förfogande vara tillgänglig, kunna användas
Singular | |
---|---|
ett förfogande | obestämd form |
ett förfogandes | obestämd form genitiv |
förfogandet | bestämd form |
förfogandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förfoganden | obestämd form |
förfogandens | obestämd form genitiv |
förfogandena | bestämd form |
förfogandenas | bestämd form genitiv |