publicerad: 2015
förinställa
för|in·ställa
[fö`r‑]
verb
‑inställde ‑inställt • till inställa 2: ett förinställt telefonnummer
Finita former | |
---|---|
förinställer | presens aktiv |
förinställs (förinställes) | presens passiv |
förinställde | preteritum aktiv |
förinställdes | preteritum passiv |
förinställ | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förinställa | infinitiv aktiv |
att förinställas | infinitiv passiv |
har/hade förinställt | supinum aktiv |
har/hade förinställts | supinum passiv |
Presens particip | |
förinställande | |
Perfekt particip | |
en förinställd + substantiv | |
ett förinställt + substantiv | |
den/det/de förinställda + substantiv |