publicerad: 2015
förlova
för·lova
[‑lå´va]
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förlovar | presens aktiv |
förlovade | preteritum aktiv |
förlova | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förlova | infinitiv aktiv |
har/hade förlovat | supinum aktiv |
Presens particip | |
förlovande |
förlova sig
• ingå i en relation med sikte på äktenskapOrdform(er) förlova sig