publicerad: 2015
förnämitet
för·näm·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • särsk. till förnäm 1
Singular | |
---|---|
en förnämitet | obestämd form |
en förnämitets | obestämd form genitiv |
förnämiteten | bestämd form |
förnämitetens | bestämd form genitiv |