publicerad: 2015
förnumstighet
för·numst·ig·het
substantiv
~en ~er förnumstig
Singular | |
---|---|
en förnumstighet | obestämd form |
en förnumstighets | obestämd form genitiv |
förnumstigheten | bestämd form |
förnumstighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förnumstigheter | obestämd form |
förnumstigheters | obestämd form genitiv |
förnumstigheterna | bestämd form |
förnumstigheternas | bestämd form genitiv |