publicerad: 2015
förort
för|ort
[fö`r‑]
substantiv
~en ~er • område utanför el. i utkanten av större ort
Singular | |
---|---|
en förort | obestämd form |
en förorts | obestämd form genitiv |
förorten | bestämd form |
förortens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förorter | obestämd form |
förorters | obestämd form genitiv |
förorterna | bestämd form |
förorternas | bestämd form genitiv |