publicerad: 2015
försörja
för·sörja
verb
försörjde försörjt • ge uppehälle åt ngn; tillhandahålla t.ex. viktiga samhällsfunktioner: hon har tre barn att försörja
| Finita former | |
|---|---|
| försörjer | presens aktiv |
| försörjs (försörjes) | presens passiv |
| försörjde | preteritum aktiv |
| försörjdes | preteritum passiv |
| försörj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att försörja | infinitiv aktiv |
| att försörjas | infinitiv passiv |
| har/hade försörjt | supinum aktiv |
| har/hade försörjts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| försörjande | |
| Perfekt particip | |
| en försörjd + substantiv | |
| ett försörjt + substantiv | |
| den/det/de försörjda + substantiv | |
| den försörjde + maskulint substantiv | |
försörja sig
• få sin utkomst: han försörjer sig på tillfälliga arbetenOrdform(er) försörja sig


