publicerad: 2015
försummelse
för·summ·else
substantiv
~n ~r försumma
Singular | |
---|---|
en försummelse | obestämd form |
en försummelses | obestämd form genitiv |
försummelsen | bestämd form |
försummelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
försummelser | obestämd form |
försummelsers | obestämd form genitiv |
försummelserna | bestämd form |
försummelsernas | bestämd form genitiv |