publicerad: 2015
förtryta
för·tryta
verb
förtröt, förtrutit, förtruten förtrutet förtrutna, pres. förtryter • ⟨ngt åld.⟩ förarga, harma
Finita former | |
---|---|
förtryter | presens aktiv |
förtryts (förtrytes) | presens passiv |
förtröt | preteritum aktiv |
förtröts | preteritum passiv |
förtryt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förtryta | infinitiv aktiv |
att förtrytas | infinitiv passiv |
har/hade förtrutit | supinum aktiv |
har/hade förtrutits | supinum passiv |
Presens particip | |
förtrytande | |
Perfekt particip | |
en förtruten + substantiv | |
ett förtrutet + substantiv | |
den/det/de förtrutna + substantiv |