publicerad: 2015
förträfflighet
för·träff·lig·het
substantiv
~en ~er förträfflig
Singular | |
---|---|
en förträfflighet | obestämd form |
en förträfflighets | obestämd form genitiv |
förträffligheten | bestämd form |
förträfflighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förträffligheter | obestämd form |
förträffligheters | obestämd form genitiv |
förträffligheterna | bestämd form |
förträffligheternas | bestämd form genitiv |