publicerad: 2015
förtryta
för·tryta
verb
förtröt, förtrutit, förtruten förtrutet förtrutna, pres. förtryter • ⟨ngt åld.⟩ förarga, harma
| Finita former | |
|---|---|
| förtryter | presens aktiv |
| förtryts (förtrytes) | presens passiv |
| förtröt | preteritum aktiv |
| förtröts | preteritum passiv |
| förtryt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förtryta | infinitiv aktiv |
| att förtrytas | infinitiv passiv |
| har/hade förtrutit | supinum aktiv |
| har/hade förtrutits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förtrytande | |
| Perfekt particip | |
| en förtruten + substantiv | |
| ett förtrutet + substantiv | |
| den/det/de förtrutna + substantiv | |


