publicerad: 2015
förvänta
för·vänta
verb
~de ~t • vänta sig, förutse
| Finita former | |
|---|---|
| förväntar | presens aktiv |
| förväntas | presens passiv |
| förväntade | preteritum aktiv |
| förväntades | preteritum passiv |
| förvänta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förvänta | infinitiv aktiv |
| att förväntas | infinitiv passiv |
| har/hade förväntat | supinum aktiv |
| har/hade förväntats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förväntande | |
| Perfekt particip | |
| en förväntad + substantiv | |
| ett förväntat + substantiv | |
| den/det/de förväntade + substantiv | |
förvänta sig
• förväntaOrdform(er) förvänta sig


