publicerad: 2015
förvränga
för·vränga
verb
förvrängde förvrängt • medvetet misstyda el. uttrycka fel: förvränga innebörden av ett yttrande
| Finita former | |
|---|---|
| förvränger | presens aktiv |
| förvrängs (förvränges) | presens passiv |
| förvrängde | preteritum aktiv |
| förvrängdes | preteritum passiv |
| förvräng | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förvränga | infinitiv aktiv |
| att förvrängas | infinitiv passiv |
| har/hade förvrängt | supinum aktiv |
| har/hade förvrängts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förvrängande | |
| Perfekt particip | |
| en förvrängd + substantiv | |
| ett förvrängt + substantiv | |
| den/det/de förvrängda + substantiv | |


