publicerad: 2015
förvållan
för·våll·an
substantiv; best. ~ • vållande: utan egen förvållan
| Singular | |
|---|---|
| en förvållan | obestämd form |
| en förvållans | obestämd form genitiv |
| förvållan | bestämd form |
| förvållans | bestämd form genitiv |


