publicerad: 2015
fackla
1fackla
substantiv
~n facklor – Alla sammansättn. med fackel- hör till 1fackla.
Singular | |
---|---|
en fackla | obestämd form |
en facklas | obestämd form genitiv |
facklan | bestämd form |
facklans | bestämd form genitiv |
Plural | |
facklor | obestämd form |
facklors | obestämd form genitiv |
facklorna | bestämd form |
facklornas | bestämd form genitiv |
2fackla
verb
~de ~t • tills. med av:
Finita former | |
---|---|
facklar | presens aktiv |
facklas | presens passiv |
facklade | preteritum aktiv |
facklades | preteritum passiv |
fackla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fackla | infinitiv aktiv |
att facklas | infinitiv passiv |
har/hade facklat | supinum aktiv |
har/hade facklats | supinum passiv |
Presens particip | |
facklande |
fackla av
• bränna upp överskottsbränsleInfinita former att fackla av infinitiv aktiv Presens particip avfacklande