publicerad: 2015
fall
fall
substantiv
~et; pl. ~ 1 det att falla; sänkning, minskning; bringa ngn på fall besegra ngn2 exempel; rättegångsfall; sjukdomsfall: i så fall; i vissa fall; ett svårt fall; i alla fall under alla omständigheter
Singular | |
---|---|
ett fall | obestämd form |
ett falls | obestämd form genitiv |
fallet | bestämd form |
fallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
fall | obestämd form |
falls | obestämd form genitiv |
fallen | bestämd form |
fallens | bestämd form genitiv |