publicerad: 2015
fenomen
feno·men
[‑me´n]
substantiv
~et; pl. ~ 1 naturföreteelse; märklig händelse el. företeelse2 fenomenal person
Singular | |
---|---|
ett fenomen | obestämd form |
ett fenomens | obestämd form genitiv |
fenomenet | bestämd form |
fenomenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
fenomen | obestämd form |
fenomens | obestämd form genitiv |
fenomenen | bestämd form |
fenomenens | bestämd form genitiv |