publicerad: 2015
fissur
fiss·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • spricka el. springa i ben
Singular | |
---|---|
en fissur | obestämd form |
en fissurs | obestämd form genitiv |
fissuren | bestämd form |
fissurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fissurer | obestämd form |
fissurers | obestämd form genitiv |
fissurerna | bestämd form |
fissurernas | bestämd form genitiv |