publicerad: 2015
flippa
flippa
verb
~de ~t • tills. med ur, ut:
Finita former | |
---|---|
flippar | presens aktiv |
flippas | presens passiv |
flippade | preteritum aktiv |
flippades | preteritum passiv |
flippa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att flippa | infinitiv aktiv |
att flippas | infinitiv passiv |
har/hade flippat | supinum aktiv |
har/hade flippats | supinum passiv |
Presens particip | |
flippande | |
Perfekt particip | |
en flippad + substantiv | |
ett flippat + substantiv | |
den/det/de flippade + substantiv |
flippa ur
• förlora kontrollen över sig självInfinita former att flippa ur infinitiv aktiv Presens particip urflippande Perfekt particip en urflippad + substantiv ett urflippat + substantiv den/det/de urflippade + substantiv
flippa ut
• flippa urInfinita former att flippa ut infinitiv aktiv Presens particip utflippande Perfekt particip en utflippad + substantiv ett utflippat + substantiv den/det/de utflippade + substantiv