publicerad: 2015
foga
foga
verb
~de ~t • förena med fog; till 1fog
Finita former | |
---|---|
fogar | presens aktiv |
fogas | presens passiv |
fogade | preteritum aktiv |
fogades | preteritum passiv |
foga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att foga | infinitiv aktiv |
att fogas | infinitiv passiv |
har/hade fogat | supinum aktiv |
har/hade fogats | supinum passiv |
Presens particip | |
fogande | |
Perfekt particip | |
en fogad + substantiv | |
ett fogat + substantiv | |
den/det/de fogade + substantiv |
foga ihop
• förena i fog; till 1fog: foga ihop el. (sällan) hopfoga två delarInfinita former att foga ihop infinitiv aktiv Presens particip ihopfogande Perfekt particip en ihopfogad + substantiv ett ihopfogat + substantiv den/det/de ihopfogade + substantiv
foga in
• passa in som del av: foga in el. infoga bilder i dokumentet
foga samman
• foga samman el. (sällan) sammanfoga två delarInfinita former att foga samman infinitiv aktiv Presens particip sammanfogande Perfekt particip en sammanfogad + substantiv ett sammanfogat + substantiv den/det/de sammanfogade + substantiv
foga sig
• finna sig, låta sig nöja: foga sig i att vara nummer tvåOrdform(er) foga sig