fortplantafort|planta
verb
~de ~t • få att föröka el. utbreda sig| Finita former |
|---|
| fortplantar | presens aktiv |
| fortplantas | presens passiv |
| fortplantade | preteritum aktiv |
| fortplantades | preteritum passiv |
| fortplanta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att fortplanta | infinitiv aktiv |
| att fortplantas | infinitiv passiv |
| har/hade fortplantat | supinum aktiv |
| har/hade fortplantats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| fortplantande |
| Perfekt particip |
|---|
| en fortplantad + substantiv |
| ett fortplantat + substantiv |
| den/det/de fortplantade + substantiv |
fortplanta sig
• få avkomma; utbreda sig: ljudet fortplantar sig snabbast i vakuum| Ordform(er) |
|---|
| fortplanta sig | |
