publicerad: 2015
frö
frö
substantiv
~et; pl. ~n el. (om frösorter) ~er 1 blomfrö2 ⟨vard.⟩ ursprung; orsak: fröet till konflikten3 ⟨vard.⟩ slyngel – De flesta sammansättn. med frö- hör till frö 1.
Singular | |
---|---|
ett frö | obestämd form |
ett frös | obestämd form genitiv |
fröet | bestämd form |
fröets | bestämd form genitiv |
Plural | |
frön (fröer) | obestämd form |
fröns (fröers) | obestämd form genitiv |
fröna (fröerna) | bestämd form |
frönas (fröernas) | bestämd form genitiv |