publicerad: 2015
fraktur
frakt·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er 1 brott på ben2 en äldre tysk tryckstil
Singular | |
---|---|
en fraktur | obestämd form |
en frakturs | obestämd form genitiv |
frakturen | bestämd form |
frakturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frakturer | obestämd form |
frakturers | obestämd form genitiv |
frakturerna | bestämd form |
frakturernas | bestämd form genitiv |