publicerad: 2015
framben
fram|ben
substantiv
~et; pl. ~ • på djur; till ben 2
Singular | |
---|---|
ett framben | obestämd form |
ett frambens | obestämd form genitiv |
frambenet | bestämd form |
frambenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
framben | obestämd form |
frambens | obestämd form genitiv |
frambenen | bestämd form |
frambenens | bestämd form genitiv |