publicerad: 2015
framförhållning
fram·för|håll·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. vid planering
Singular | |
---|---|
en framförhållning | obestämd form |
en framförhållnings | obestämd form genitiv |
framförhållningen | bestämd form |
framförhållningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
framförhållningar | obestämd form |
framförhållningars | obestämd form genitiv |
framförhållningarna | bestämd form |
framförhållningarnas | bestämd form genitiv |