publicerad: 2015
frikänna
fri|känna
verb
‑kände, ‑känt, ‑känd n. ‑känt, pres. ‑känner • om domstol e.d.: förklara oskyldig
Finita former | |
---|---|
frikänner | presens aktiv |
frikänns (frikännes) | presens passiv |
frikände | preteritum aktiv |
frikändes | preteritum passiv |
frikänn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att frikänna | infinitiv aktiv |
att frikännas | infinitiv passiv |
har/hade frikänt | supinum aktiv |
har/hade frikänts | supinum passiv |
Presens particip | |
frikännande | |
Perfekt particip | |
en frikänd + substantiv | |
ett frikänt + substantiv | |
den/det/de frikända + substantiv | |
den frikände + maskulint substantiv |