publicerad: 2015
frontman
front|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨finl.⟩ frontsoldat; krigsveteran
Singular | |
---|---|
en frontman | obestämd form |
en frontmans | obestämd form genitiv |
frontmannen | bestämd form |
frontmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frontmän | obestämd form |
frontmäns | obestämd form genitiv |
frontmännen | bestämd form |
frontmännens | bestämd form genitiv |