SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
fullträff
full|­träff substantiv ~en ~ar äv. bästa möjliga resultat
Singular
en fullträffobestämd form
en fullträffsobestämd form genitiv
fullträffenbestämd form
fullträffensbestämd form genitiv
Plural
fullträffarobestämd form
fullträffarsobestämd form genitiv
fullträffarnabestämd form
fullträffarnasbestämd form genitiv