publicerad: 2015
fylking
fylk·ing
substantiv
~en ~ar • fornnordisk slagordning; äv. om vissa fåglars flygformation
Singular | |
---|---|
en fylking | obestämd form |
en fylkings | obestämd form genitiv |
fylkingen | bestämd form |
fylkingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fylkingar | obestämd form |
fylkingars | obestämd form genitiv |
fylkingarna | bestämd form |
fylkingarnas | bestämd form genitiv |