publicerad: 2015
gavel
gavel
[ga´vel]
substantiv
~n gavlar • kortsida på hus; dörren stod på vid gavel dörren var vidöppen
Singular | |
---|---|
en gavel | obestämd form |
en gavels | obestämd form genitiv |
gaveln | bestämd form |
gavelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
gavlar | obestämd form |
gavlars | obestämd form genitiv |
gavlarna | bestämd form |
gavlarnas | bestämd form genitiv |