publicerad: 2015
genitivattribut
gen·it·iv|at·trib·ut
substantiv
~et; pl. ~ • till attribut 2 genitiv
Singular | |
---|---|
ett genitivattribut | obestämd form |
ett genitivattributs | obestämd form genitiv |
genitivattributet | bestämd form |
genitivattributets | bestämd form genitiv |
Plural | |
genitivattribut | obestämd form |
genitivattributs | obestämd form genitiv |
genitivattributen | bestämd form |
genitivattributens | bestämd form genitiv |