publicerad: 2015
gom
gom
[gom´]
substantiv
~men ~mar • tak i munhåla; hel tandprotes
Singular | |
---|---|
en gom | obestämd form |
en goms | obestämd form genitiv |
gommen | bestämd form |
gommens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gommar | obestämd form |
gommars | obestämd form genitiv |
gommarna | bestämd form |
gommarnas | bestämd form genitiv |